De senaste åren har det varit en mängd debatter om olika direktiv och lagar som anses vara "frihetskränkande". ACTA, Datalagringsdirektivet, FRA-lagen, IPRED, Telekompaketet. Vad är de egentligen? Jag kommer att skriva om en av dessa, i varje blogginlägg.
Datalagringsdirektivet:"EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om lagring av uppgifter som behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och om ändring av direktiv 2002/58/EG"
Lagen tvingar internetleverantörer och mobiloperatörer att lagra stora mängder data om abonnemangen, bl.a. information om vem som haft en IP-adress, när han har haft den, avsändare och mottagare av SMS och e-post, information om ringda samtal inkl. platsen där samtalet började och slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Länder har möjlighet att begära att få lagra den ännu längre. Denna lag godkändes av Europaparlamentet den 14 december 2005 och antogs den 15 mars 2006.
Sverige har däremot inte infört detta direktiv än. Datalagringsdirektivet skulle ha införts senast den 15 mars 2009 men den borgerliga regeringen vill ha mer tid och har enligt information blivit stämd av EU-kommissionen. Justitieministern Beatrice Ask har sagt att det inte kommer komma något förslag från deras sida före riksdagsvalet 2010. Anledningarna är att det är en väldigt komplicerad fråga, som berör många människors integritet och därför väljer man att få allt så bra som möjligt. En del av direktivet partierna i regeringen iaf är överens om är, att man tänker välja minimumtid på lagringen av uppgifterna, dvs. 6 månader.
Värt att nämna är att den föregående justitieministern, Thomas Bodström (S) var väldigt drivande i frågan på att införa datalagringsdirektivet snarast möjligt och såg till att Sverige var ett av de fjärde mest drivande länderna i frågan. Sverige kommer alltså att vara tvungen att införa datalagringsdirektivet, men man vill alltså göra det i en så minimal form och med tillräckligt säkerhetsåtgärder för att inte hota individens integritet.Jag är väldigt kritisk till datalagringsdirektivet.
När jag läser innehållet blir jag utan tvekan rädd. Med den informationen kan man utan tvekan ta reda på en stor del av mitt liv. Jag hoppas att den nuvarande regering verkligen gör det så säkert som möjligt. Jag har läst om att myndigheter i andra länder har tagit del av informationen de fått tack vare direktivet och att det sedan visats sig att personen i fråga var oskyldig och att den personen inte ens får veta att man har tagit del av information om honom eller henne. Det är för mig skrämmande. För att ta del av information kring någon skall det krävas ett domstolsbeslut. Att det sedan skall berättas till den personen är också en självklarhet. Men om det är mitt i en utredning för att personen ifråga är involverad i något brottsligt kan man inte direkt gå och berätta det. Men när de väl åtalar personen, eller lägger ner åklagelserna då skall individen få veta det. Det är minimumkravet.
Jag är inte särskilt insatt i säkerhet på en sådan här nivå och säkerheten för individens integritet kan säkert säkras ännu mer, men kravet på minst ett domstolsbeslut är självklart.
Sebastian Bjernegård
FP Upplands Väsby
