Varför uppmärksammas denna dag? Borde inte vi kvinnor vara synliggjorda varje dag?? För mig är det en högvinst att vara född i Sverige till kvinna i modern tid. Jag hyser all respekt för de kvinnor som under århundraden kämpat för sina rättigheter och möjliggjort att jag kan blogga i ett fritt, demokratiskt land. Tänk alla suffregetter som såg till att jag får rösta!
Som Elisabeth Tamm (1850-1952), liberal riksdagskvinna sa: ”Det måste finnas kvinnor, modiga och behjärtade nog att våga stå för en mening även om den inte är populär men som kanske är ämnad att prägla en kommande tid.”
När jag växte upp var det främst i socialistiska länder man firade kvinnodagen. I forna Sovjetunionen och DDR var det en stor dag då kvinnorna hyllades för sina insatser med blommor och barnasång. År 2008 uppmärksammar den internationella kvinnodagen ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Datumet firas också av FN och i många länder är den 8 mars en nationell helgdag.
Jag firade dagen genom att tillsammans med mina allianssystrar gratulera kvinnor i Väsby centrum med vackra orange rosor. Det intressanta var hur många invandrarkvinnor som stannade till och samtalade med oss. Vi passade också på att informera om ECPAT:s kampanj mot barnsexturism. Det var Agneta Berliner, riksdagskvinna från Västmanland, som tipsade om det när hon deltog i ett idéseminarium om mångfald för en vecka sedan och då delade ut adresstags till resväskan med texten: ” Jag fegar inte ur! Jag anmäler alltid misstänkt barnsexturism till polisen eller på ecpathotline.se”
Undrar hur de firar kvinnodagen i schlagercirkusen uppe i Kiruna? Sibel och Nordman vidare till Globen! Kvinna bränns i Globen skriver kvällstidningen. Jag som trodde medeltiden var över för Sveriges del.
Heja, Hilary! Hoppas din tid har kommit!
lördag 8 mars 2008
måndag 25 februari 2008
Klass 9A avsnitt 2
Veckans avsnitt av klass 9A var kort, endast 30 minuter. När det väl började komma igång så var det slut Kommer den nya idrottsläraren få eleven Alla att bli intresserad av något som han sedan sju år tillbaka har valt bort. Hur kan en elev egentligen glida igenom alla klasskonferenser under sju år utan att skolket från idrotten uppdagats?
De nya lärarna möter verkligheten i form av avsaknad av baskunskap i t.ex. geografi. I vilket land ligger London? Inte en aning. Var ligger Indien? Inte en susning. Är det verkligheten bland ungdomar idag, dessa kosmopoliter som har kontakt med folk över hela världen via nätet? Många elever på skolan har föräldrar som invandrat. Därför är det lätt att dra slutsatsen att världskartan är bekant för ungdomarna. Tyvärr är det inte så! Kanske är det så att man oftast chattar med kompisar i sin närmaste umgängeskrets.
Eleverna pratade om sina framtidsmål, de vågade sikta framåt och de nya lärarna hjälpte dem att höja ribban, att våga ta fram sin potential. Bra! Det är det vi lärare är till för; att förmedla kunskap och hjälpa eleverna använda den på ett bra sätt. Vår uppgift är inte att endast peppa och utveckla elevernas sociala kompetens. Detta har framförts i debatten om behöriga kontra obehöriga lärare. En käck yngre obehörig kollega som får klassen med sig står oftast högre på elevernas popularitetsskala än den äldre mer erfarne utbildade lärare. Kunskapsförmedling måste stå i fokus och sker i de allra flesta fall bäst av utbildade pedagoger. Eleverna ska under sina nio år i skolan utvecklas till självständiga, tänkande individer, men för att ha åsikter och ta del i diskussioner krävs att de också vet vad de pratar om. En diskussion om andra världskriget blir bättre ifall eleverna vet under vilken period det var krig och vilka länder som deltog, varför det krigades. Det är tyvärr ingen självklarhet att de har den kunskapen.
Varför har det blivit så? Tar den sociala biten i klassrummet så mycket plats att det inte finns plats för undervisning? Ge tillbaka läraren ledarskapet i klassrummet! Läraren ska vara pedagog, inte kurator, polis, vaktmästare eller administratör!
Hur står det till med geografikunskaperna hos eleverna i Upplands Väsbys skolor? Jag utgår ifrån att deras kännedom är god. Det skulle vara spännande att få veta!
De nya lärarna möter verkligheten i form av avsaknad av baskunskap i t.ex. geografi. I vilket land ligger London? Inte en aning. Var ligger Indien? Inte en susning. Är det verkligheten bland ungdomar idag, dessa kosmopoliter som har kontakt med folk över hela världen via nätet? Många elever på skolan har föräldrar som invandrat. Därför är det lätt att dra slutsatsen att världskartan är bekant för ungdomarna. Tyvärr är det inte så! Kanske är det så att man oftast chattar med kompisar i sin närmaste umgängeskrets.
Eleverna pratade om sina framtidsmål, de vågade sikta framåt och de nya lärarna hjälpte dem att höja ribban, att våga ta fram sin potential. Bra! Det är det vi lärare är till för; att förmedla kunskap och hjälpa eleverna använda den på ett bra sätt. Vår uppgift är inte att endast peppa och utveckla elevernas sociala kompetens. Detta har framförts i debatten om behöriga kontra obehöriga lärare. En käck yngre obehörig kollega som får klassen med sig står oftast högre på elevernas popularitetsskala än den äldre mer erfarne utbildade lärare. Kunskapsförmedling måste stå i fokus och sker i de allra flesta fall bäst av utbildade pedagoger. Eleverna ska under sina nio år i skolan utvecklas till självständiga, tänkande individer, men för att ha åsikter och ta del i diskussioner krävs att de också vet vad de pratar om. En diskussion om andra världskriget blir bättre ifall eleverna vet under vilken period det var krig och vilka länder som deltog, varför det krigades. Det är tyvärr ingen självklarhet att de har den kunskapen.
Varför har det blivit så? Tar den sociala biten i klassrummet så mycket plats att det inte finns plats för undervisning? Ge tillbaka läraren ledarskapet i klassrummet! Läraren ska vara pedagog, inte kurator, polis, vaktmästare eller administratör!
Hur står det till med geografikunskaperna hos eleverna i Upplands Väsbys skolor? Jag utgår ifrån att deras kännedom är god. Det skulle vara spännande att få veta!
onsdag 13 februari 2008
Klass 9A avsnitt 1
Många var vi nog som i går kväll bänkade oss framför TV-apparaterna för att se det första avsnittet om klass 9A. Jag tror ingen blev besviken utan med spänning väntar på svaret på Stavros Loucas fråga till de ordinarie lärarna. De hade alla precis lovordat eleverna och sagt att klassen var jätteduktig. "Vad menar ni med jätteduktiga?" Om så var fallet, skulle vi inte behöva vara är, menade Stavros, prisbelönt mattelärare från Rinkebyskolan.
Jag hoppas att många tar sig en funderare på vad de tror svaret kommer att bli. Det är inte ens säkert att vi TV-tittare får höra svaret. Stavros fråga var berättigad och många föräldrar kände nog igen sig. Man har suttit 30-45 minuter med sin son/dotter i ett utvecklingssamtal och gått hem med känslan att allt var under kontroll. Till jul kom så betyget som visade på icke godkänt i matematik och bara ett G i svenska. Vad hade hänt? Lärare hade sagt att... ja, vad hade hon sagt egentligen?
Stavros fråga bekräftar behovet av skriftliga omdömen som på ett tydligt sätt talar om var eleven befinner sig på väg mot målet. Det ställer också större krav på oss lärare att tala om vad vi verkligen menar och inte linda in det i fína ord. Eleverna vet oftast mycket väl hur läget ligger till och vill gärna veta hur de ska arbeta för att nå målet.
Ett sätt att nå målet är att veta var jag som elev befinner mig och vilka steg ska jag ta för att nå nästa trappsteg. Förhoppningsvis införs den nya betygsskalan i sex steg till höstterminen 2010. Då får eleverna en kompass att använda på sin väg mot målet.
Med stort intresse blir vi många som kommer att följa elevernas utveckling dessa 13 veckor. De verkar på två veckor ha accepterat sina nya lärare och börjat ta till sig den nya pedagogiken, det nya synsättet på sitt eget lärande. Det är Ok att lära och att ha arbetsro! Lycka till, klass 9A! Vi ses på tisdag!
Jag hoppas att många tar sig en funderare på vad de tror svaret kommer att bli. Det är inte ens säkert att vi TV-tittare får höra svaret. Stavros fråga var berättigad och många föräldrar kände nog igen sig. Man har suttit 30-45 minuter med sin son/dotter i ett utvecklingssamtal och gått hem med känslan att allt var under kontroll. Till jul kom så betyget som visade på icke godkänt i matematik och bara ett G i svenska. Vad hade hänt? Lärare hade sagt att... ja, vad hade hon sagt egentligen?
Stavros fråga bekräftar behovet av skriftliga omdömen som på ett tydligt sätt talar om var eleven befinner sig på väg mot målet. Det ställer också större krav på oss lärare att tala om vad vi verkligen menar och inte linda in det i fína ord. Eleverna vet oftast mycket väl hur läget ligger till och vill gärna veta hur de ska arbeta för att nå målet.
Ett sätt att nå målet är att veta var jag som elev befinner mig och vilka steg ska jag ta för att nå nästa trappsteg. Förhoppningsvis införs den nya betygsskalan i sex steg till höstterminen 2010. Då får eleverna en kompass att använda på sin väg mot målet.
Med stort intresse blir vi många som kommer att följa elevernas utveckling dessa 13 veckor. De verkar på två veckor ha accepterat sina nya lärare och börjat ta till sig den nya pedagogiken, det nya synsättet på sitt eget lärande. Det är Ok att lära och att ha arbetsro! Lycka till, klass 9A! Vi ses på tisdag!
Bloggexpert på besök
Tänk vad man kan lära sig nu när det är dags att ta steget ut i bloggvärlden! Som tur är har bloggexperten Anne Skogh från Nacka förbarmat sig över oss i Väsby och är på besök.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)