Hotet mot individens frihet? - FRA-lagen

FRA-lagen innebär i stort två saker:

1. FRA ges möjligheten att spana i kabel. Tidigare var de enbart tillåtna att spana via radio, men i och med att användandet av kabel ökat behöver de alltså kunna spana även där. Med kabel menas i praktiken telefoni, mobiltelefoni, sms, mms och all sorts internettrafik.

2. All signalspaning blir lagreglerad.

Historien bakom FRA-lagen sträcker sig till 2005 då den socialdemokratiskt styrda regeringen hade hand om frågan. 2007 lades en proposition (förslag) fram i Sveriges riksdag från den moderata försvarsministern, Mikael Odenberg. Resultatet blev 146–143 för förslaget. Men eftersom förslaget rör sig om mänskliga fri- och rättigheter, krävdes en majoritet om 5/6 för att lagförslaget skulle gå igenom. Vid den punkten togs en omröstning vilket ledde till att förslaget blev vilande i ett år. 2008 togs frågan upp i försvarsutskottet och efter justeringar gavs det som förslag till riksdagen, som skickade tillbaka förslaget på remiss för ytterligare justeringar. Samma kväll kom förslaget tillbaka till riksdagen och man röstade igenom lagförslaget. Den 1 januari 2009 trädde lagen i kraft.

Vad har vi sett för effekter av det här? Bl.a. har Telia Sonera flyttat sina servrar från Sverige till Finland. Sedan har den danska riksdagen visats vara orolig över att deras information skickats via servrar i Sverige, vilket inte var fallet, men ändå. Det talas i grannländerna om att skapa en "elektronisk mur" runt Sverige för att inte informationen ska bli granskad av FRA. Allt detta trots att riksdagen i oktober i år tog beslut om ett par åtgärder för att ytterligare stärka den personliga integriteten som jag kommer att ta upp senare i inlägget. FRA-lagen har även blivit anmäld av Centrum för rättvisa till Europadomstolen för att ha brutit mot Europakonventionens krav.

Samtliga riksdagspartiernas ungdomsförbund var mycket kritiska till FRA-lagen och de borgerliga partiernas ungdomsförbund reagerade väldigt hårt när beslutet väl togs. Bl.a. Liberala Ungdomsförbundet (Folkpartiets ungdomsförbund) var väldigt aktivt i demonstrationerna innan beslutet togs. Jag själv förstår inte hur ett liberalt parti kan ta ett sådant beslut. Något positivt är väl att bl.a. Stockholm stad efter ett medlemsmöte skrev till sin riksdagsgrupp med en begäran om att stoppa lagförslaget.Då kan man undra, med så många motståndare till lagen, hur kunde den röstas igenom? Jag önskar jag kunde svara, men jag kan verkligen inte det. De stöd som talats för lagen har kommit från FRA, regeringen och olika akademiska håll där den främsta argumentationen för lagen har varit att skydda mot yttre hot och att vi måste ha koll på andra länder.

Jag måste även berätta hur lagen nu ser ut, efter ändringarna som tillkom oktober månad i år.

1. Tillståndet för spaningen måste prövas av domstol och gäller då enbart mot bl.a. yttre militära hot mot landet och liknande som är ett hot mot Sverige, eller svenskar i fredsfrämjande internationella insatser.

2. FRA får enbart bedriva spaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.

3. Dessutom får inte FRA spana mot trafik där både avsändaren och mottagaren är inom Sverige.

Alltså, FRA får spana all internet och telefoni, om de har ett domstolsbeslut och fått en beställning av regeringen, regeringskansliet eller försvarsmakten. Trots detta söker sig grannländer bort från Sverige. Stödet för lagen är för att skydda mot yttre hot och ha koll på andra länder. Det som talar emot lagen är att flera mindre instanser i Sverige har ställt sig kritisk till att behöva söka spaning hos FRA via regeringen, regeringskansliet eller försvarsmakten istället för att gå direkt till FRA. Annan kritik har varit angående den domstol som reglerar i tillståndet vad som ska få spanas på. Enligt Datainspektionen undrar man om det verkligen är en oberoende domstol. Samma kritik har tillkommit från andra.

När FRA-lagen röstades igenom 2008 tappade jag helt tron för de 'liberaler' i riksdagen som röstade för lagförslaget. Den varianten av FRA-lagen värnade inte om den personliga integriteten. Man satte statens möjlighet att granska, före individens integritet. Den nuvarande versionen av FRA-lagen är något jag helt enkelt kan godkänna. Säkerheten för individen har ökat enormt. Tillstånd krävs av domstol, och tillståndet kan endast fås genom regeringen, regeringskansliet eller försvarsmakten. De enda som möjligen kan vara kritiska är de paranoida personerna. Jag har i alla fall full tillit till dessa högre instanser samt våra domstolar.

Det enda negativa är andra länders negativa syn (och självklart också svenskarnas syn) på FRA-lagen. Men där får riksdagen skylla sig själv med tanke på hur den ursprungliga versionen av FRA-lagen såg ut från början.


Sebastian Bjernegård
FP Upplands Väsby

Hotet mot individens frihet - Datalagringsdirektivet

De senaste åren har det varit en mängd debatter om olika direktiv och lagar som anses vara "frihetskränkande". ACTA, Datalagringsdirektivet, FRA-lagen, IPRED, Telekompaketet. Vad är de egentligen? Jag kommer att skriva om en av dessa, i varje blogginlägg.

Datalagringsdirektivet:"EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om lagring av uppgifter som behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och om ändring av direktiv 2002/58/EG"

Lagen tvingar internetleverantörer och mobiloperatörer att lagra stora mängder data om abonnemangen, bl.a. information om vem som haft en IP-adress, när han har haft den, avsändare och mottagare av SMS och e-post, information om ringda samtal inkl. platsen där samtalet började och slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Länder har möjlighet att begära att få lagra den ännu längre. Denna lag godkändes av Europaparlamentet den 14 december 2005 och antogs den 15 mars 2006.

Sverige har däremot inte infört detta direktiv än. Datalagringsdirektivet skulle ha införts senast den 15 mars 2009 men den borgerliga regeringen vill ha mer tid och har enligt information blivit stämd av EU-kommissionen. Justitieministern Beatrice Ask har sagt att det inte kommer komma något förslag från deras sida före riksdagsvalet 2010. Anledningarna är att det är en väldigt komplicerad fråga, som berör många människors integritet och därför väljer man att få allt så bra som möjligt. En del av direktivet partierna i regeringen iaf är överens om är, att man tänker välja minimumtid på lagringen av uppgifterna, dvs. 6 månader.

Värt att nämna är att den föregående justitieministern, Thomas Bodström (S) var väldigt drivande i frågan på att införa datalagringsdirektivet snarast möjligt och såg till att Sverige var ett av de fjärde mest drivande länderna i frågan. Sverige kommer alltså att vara tvungen att införa datalagringsdirektivet, men man vill alltså göra det i en så minimal form och med tillräckligt säkerhetsåtgärder för att inte hota individens integritet.Jag är väldigt kritisk till datalagringsdirektivet.

När jag läser innehållet blir jag utan tvekan rädd. Med den informationen kan man utan tvekan ta reda på en stor del av mitt liv. Jag hoppas att den nuvarande regering verkligen gör det så säkert som möjligt. Jag har läst om att myndigheter i andra länder har tagit del av informationen de fått tack vare direktivet och att det sedan visats sig att personen i fråga var oskyldig och att den personen inte ens får veta att man har tagit del av information om honom eller henne. Det är för mig skrämmande. För att ta del av information kring någon skall det krävas ett domstolsbeslut. Att det sedan skall berättas till den personen är också en självklarhet. Men om det är mitt i en utredning för att personen ifråga är involverad i något brottsligt kan man inte direkt gå och berätta det. Men när de väl åtalar personen, eller lägger ner åklagelserna då skall individen få veta det. Det är minimumkravet.

Jag är inte särskilt insatt i säkerhet på en sådan här nivå och säkerheten för individens integritet kan säkert säkras ännu mer, men kravet på minst ett domstolsbeslut är självklart.

Sebastian Bjernegård
FP Upplands Väsby

Kommer ni ihåg OS i Peking?

Kommer ni ihåg OS i Peking 2008 och de krav som ställdes på idrotten att bojkotta detta OS? Var finns de nu de som ville detta, när kinesiska bolag skall rädda våra bilfabriker? Missförstå mig inte nu, jag är för utbyte på alla nivåer och orsaker mellan stater och människor. Som liberal är min tro att det är i mötet mellan individer starten till stora förändringar sker. Och jag tror att det goda (demokrati bl.a.) segrar i det långa loppet vid sådana förändringar. Tycker bara att de som skrek högst vid OS om bojkott är konstigt tysta nu.

Bengt Karlsson
Fp Upplands Väsby

Grattis, Cecilia!

Grattis, Cecilia, till nomineringen till Sveriges nya EU-kommissionär! Du behövs i Europa med ditt kunnande och din klarsynthet. Många gissade att M skulle lägga beslag på posten, men jag tror att Reinfeldt såg till helheten, att valet av Cecilia inte bara skulle gynna Europa utan även alliansen i Sverige. Som folkpartist var valet givet! Som kvinna är jag stolt över att en medsyster blivit nominerad. Kompetenta kvinnor finns i Bryssel, men alltför ofta inte på de höga posterna.

Go Cissi, Cecilia, Marit and Angela!!

Kristina Klempt

FP Upplands Väsby

Är Sverige en del av EU? Det märks inte i skolan!

I juni var det val till Europaparlamentet. Väldigt stort för några få personer, allmänt känt hos allt för få personer. Inför valet var jag väldigt pessimistisk till att den nedåtgående trenden för röstdeltagandet skulle ändras.

Min åsikt är att kunskapen man får om EU i skolan ligger långt under en acceptabel nivå. Jag ska citera från Skolverkets kursplan för ämnet samhällskunskap i grundskolan.
”… utvecklar kunskaper om förhållanden i andra länder och därmed förmågan att reflektera över internationella relationer och internationellt samarbete”
”… ha grundläggande kunskaper om det svenska styrelsesättets framväxt och samhällssystemets uppbyggnad samt förstå innebörden av det grundläggande norm- och rättssystemet i Sverige”
Jag anser iaf att EU har med internationellt samarbeta att göra; att EU är en del av vårt samhällssystems uppbyggnad.

Alltså, varför fick jag inte lära mig om EU när jag gick i grundskolan? Varför vet knappt någon av mina kompisar hur EU fungerar? Jag kräver verkligen att man i kursplanen lägger in en del där det står att man ska veta grunderna i hur EU fungerar. Om förståelsen för hur EU fungerar skulle öka, är jag säker på att röstdeltagandet skulle öka. Vi skulle då säkerligen slippa höra en massa kritiska kommentarer om saker de tror om EU, som verkligen inte stämmer.

Jag försökte anordna ett skolval på mitt gymnasium inför Europaparlamentsvalet, men det visades inget större intresse eller engagemang från de ansvariga samhällslärarna. I kursplanen för samhällskunskap A finns det skrivet att man ska ha kunskap om det politiska systemets funktion på lokal, regional, nationell och EU-nivå, och det är väl bra. Vi får inte glömma att det finns ungdomar som inte går på gymnasiet. Gymnasiet är inte obligatoriskt och därför måste grundläggande kunskap läggas in redan i grundskolan! Staten har en skyldighet gentemot sina medborgare. Om man efter nio års skolgång inte ens kan garantera att de fått möjligheten att lära sig om hur landet styrs, så kan man inte annat än säga att man misslyckats. Valen som görs i Europaparlamentet berör 60-70 % av besluten som tas i kommunfullmäktige, det är viktigt att känna till. EU berör oss alla, ung som gammal!

Sebastian Bjernegård
FP Upplands Väsby

Återupptäck Tyskland!

Jag hörde i måndags morse en intervju med Ingvar Carlsson med anledning av murens fall 1989. Han sa något som jag verkligen vill hålla med om. Varför är vi så ointresserade av vad som händer i vårt grannland Tyskland? Vi är så fixerade vid USA. Vi borde vara mera intresserade av Tyskland som är vår största handelspartner. Vår kultur har mycket gemensamt med den tyska. Till viss del har vi en gemensam historia. Tyskland har varit drivande i fredsarbetet inom EU och gjort stora uppoffringar ekonomiskt för att driva det projektet. Se bara på EURONS införande. Där kanske den tyska marken var undervärderad. Återupptäck Tyskland!

Bengt Karlsson
FP Upplands Väsby

Frihetens dag

Frihet, frihet att välja yrke, bostadsort, framtidsdrömmar! Självklarheter för oss, men inte för de människor som upplevde murens fall från nära håll den 9 november 1989. Människorna ropade. ”Wir wollen raus!” De ville uppleva friheten att hälsa på släkt och vänner i väst, kunna bestämma själva när, hur och hur länge. Ingen lyssnade. Ropen ändrades till ”Wir sind das Volk! Och tillsammans lyckades man bryta ner gränserna mellan folken. ”Wir sind ein Volk!” Idag vid Brandenburger Tor samlades många av Europas ledare för att visa på den enighet som råder i Europa; enighet om att fredliga lösningar är bättre än krig. Vi är ett folk!
15000 ungdomar, de flesta födda efter 1989, hade bemålat stora porfyrblock som ställts upp som en lång mur runt de centrala delarna av staden. När det första blocket sattes i rörelse av Lech Walesa, föll de som dominostenar och spred fredens budskap. Det ena gav det andra. Muren föll för andra gången. Några block hade utsmyckats av människor i Syd-Korea, Ramallah, Mexico City, Bangladesh för att påminna om de murar som återstår att riva. Låt kampen för frihet fortsätta! Alla människor har rätt till frihet!

Kristina Klempt