FRA-lagen innebär i stort två saker:
1. FRA ges möjligheten att spana i kabel. Tidigare var de enbart tillåtna att spana via radio, men i och med att användandet av kabel ökat behöver de alltså kunna spana även där. Med kabel menas i praktiken telefoni, mobiltelefoni, sms, mms och all sorts internettrafik.
2. All signalspaning blir lagreglerad.
Historien bakom FRA-lagen sträcker sig till 2005 då den socialdemokratiskt styrda regeringen hade hand om frågan. 2007 lades en proposition (förslag) fram i Sveriges riksdag från den moderata försvarsministern, Mikael Odenberg. Resultatet blev 146–143 för förslaget. Men eftersom förslaget rör sig om mänskliga fri- och rättigheter, krävdes en majoritet om 5/6 för att lagförslaget skulle gå igenom. Vid den punkten togs en omröstning vilket ledde till att förslaget blev vilande i ett år. 2008 togs frågan upp i försvarsutskottet och efter justeringar gavs det som förslag till riksdagen, som skickade tillbaka förslaget på remiss för ytterligare justeringar. Samma kväll kom förslaget tillbaka till riksdagen och man röstade igenom lagförslaget. Den 1 januari 2009 trädde lagen i kraft.
Vad har vi sett för effekter av det här? Bl.a. har Telia Sonera flyttat sina servrar från Sverige till Finland. Sedan har den danska riksdagen visats vara orolig över att deras information skickats via servrar i Sverige, vilket inte var fallet, men ändå. Det talas i grannländerna om att skapa en "elektronisk mur" runt Sverige för att inte informationen ska bli granskad av FRA. Allt detta trots att riksdagen i oktober i år tog beslut om ett par åtgärder för att ytterligare stärka den personliga integriteten som jag kommer att ta upp senare i inlägget. FRA-lagen har även blivit anmäld av Centrum för rättvisa till Europadomstolen för att ha brutit mot Europakonventionens krav.
Samtliga riksdagspartiernas ungdomsförbund var mycket kritiska till FRA-lagen och de borgerliga partiernas ungdomsförbund reagerade väldigt hårt när beslutet väl togs. Bl.a. Liberala Ungdomsförbundet (Folkpartiets ungdomsförbund) var väldigt aktivt i demonstrationerna innan beslutet togs. Jag själv förstår inte hur ett liberalt parti kan ta ett sådant beslut. Något positivt är väl att bl.a. Stockholm stad efter ett medlemsmöte skrev till sin riksdagsgrupp med en begäran om att stoppa lagförslaget.Då kan man undra, med så många motståndare till lagen, hur kunde den röstas igenom? Jag önskar jag kunde svara, men jag kan verkligen inte det. De stöd som talats för lagen har kommit från FRA, regeringen och olika akademiska håll där den främsta argumentationen för lagen har varit att skydda mot yttre hot och att vi måste ha koll på andra länder.
Jag måste även berätta hur lagen nu ser ut, efter ändringarna som tillkom oktober månad i år.
1. Tillståndet för spaningen måste prövas av domstol och gäller då enbart mot bl.a. yttre militära hot mot landet och liknande som är ett hot mot Sverige, eller svenskar i fredsfrämjande internationella insatser.
2. FRA får enbart bedriva spaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
3. Dessutom får inte FRA spana mot trafik där både avsändaren och mottagaren är inom Sverige.
Alltså, FRA får spana all internet och telefoni, om de har ett domstolsbeslut och fått en beställning av regeringen, regeringskansliet eller försvarsmakten. Trots detta söker sig grannländer bort från Sverige. Stödet för lagen är för att skydda mot yttre hot och ha koll på andra länder. Det som talar emot lagen är att flera mindre instanser i Sverige har ställt sig kritisk till att behöva söka spaning hos FRA via regeringen, regeringskansliet eller försvarsmakten istället för att gå direkt till FRA. Annan kritik har varit angående den domstol som reglerar i tillståndet vad som ska få spanas på. Enligt Datainspektionen undrar man om det verkligen är en oberoende domstol. Samma kritik har tillkommit från andra.
När FRA-lagen röstades igenom 2008 tappade jag helt tron för de 'liberaler' i riksdagen som röstade för lagförslaget. Den varianten av FRA-lagen värnade inte om den personliga integriteten. Man satte statens möjlighet att granska, före individens integritet. Den nuvarande versionen av FRA-lagen är något jag helt enkelt kan godkänna. Säkerheten för individen har ökat enormt. Tillstånd krävs av domstol, och tillståndet kan endast fås genom regeringen, regeringskansliet eller försvarsmakten. De enda som möjligen kan vara kritiska är de paranoida personerna. Jag har i alla fall full tillit till dessa högre instanser samt våra domstolar.
Det enda negativa är andra länders negativa syn (och självklart också svenskarnas syn) på FRA-lagen. Men där får riksdagen skylla sig själv med tanke på hur den ursprungliga versionen av FRA-lagen såg ut från början.
Sebastian Bjernegård
FP Upplands Väsby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar