Klass 9A avsnitt 1

Många var vi nog som i går kväll bänkade oss framför TV-apparaterna för att se det första avsnittet om klass 9A. Jag tror ingen blev besviken utan med spänning väntar på svaret på Stavros Loucas fråga till de ordinarie lärarna. De hade alla precis lovordat eleverna och sagt att klassen var jätteduktig. "Vad menar ni med jätteduktiga?" Om så var fallet, skulle vi inte behöva vara är, menade Stavros, prisbelönt mattelärare från Rinkebyskolan.
Jag hoppas att många tar sig en funderare på vad de tror svaret kommer att bli. Det är inte ens säkert att vi TV-tittare får höra svaret. Stavros fråga var berättigad och många föräldrar kände nog igen sig. Man har suttit 30-45 minuter med sin son/dotter i ett utvecklingssamtal och gått hem med känslan att allt var under kontroll. Till jul kom så betyget som visade på icke godkänt i matematik och bara ett G i svenska. Vad hade hänt? Lärare hade sagt att... ja, vad hade hon sagt egentligen?
Stavros fråga bekräftar behovet av skriftliga omdömen som på ett tydligt sätt talar om var eleven befinner sig på väg mot målet. Det ställer också större krav på oss lärare att tala om vad vi verkligen menar och inte linda in det i fína ord. Eleverna vet oftast mycket väl hur läget ligger till och vill gärna veta hur de ska arbeta för att nå målet.
Ett sätt att nå målet är att veta var jag som elev befinner mig och vilka steg ska jag ta för att nå nästa trappsteg. Förhoppningsvis införs den nya betygsskalan i sex steg till höstterminen 2010. Då får eleverna en kompass att använda på sin väg mot målet.
Med stort intresse blir vi många som kommer att följa elevernas utveckling dessa 13 veckor. De verkar på två veckor ha accepterat sina nya lärare och börjat ta till sig den nya pedagogiken, det nya synsättet på sitt eget lärande. Det är Ok att lära och att ha arbetsro! Lycka till, klass 9A! Vi ses på tisdag!