Jag är född som andra generationens invandrare. Detta gjorde statistik spännande under skoltiden. Någonstans bland alla siffror fanns lilla jag. Jag minns också hur glad jag blev när uttrycket avskaffades. Min far hade invandrat från Tyskland till Sverige, inte jag. Regeln var dock sådan 1960 att barnet per automatik fick faderns medborgarskap. Det dröjde ända till februari 1961 att kungligt majestät godkände att far och dotter blev svenskar. Som bevis fick pappa ett handskrivet dokument med sigill. Det ramades naturligtvis in och hänger i hans arbetsrum.
Jag har haft turen att födas i Sverige. Detta vackra land där människor inte upplevt krig på över 200 år och där demokrati tillämpas. Att födas till kvinna här är inte heller så dumt. Vi svenskar är det mest jämställda landet i världen, även om det kan bli ännu bättre.
Jag kan sova tryggt på natten! Denna trygghet vill jag dela med dem som flyr från krig och elände eller av ekonomiska skäl. De som vill skapa sig en tryggare tillvaro i världen.
Vi svenskar tar för givet att vi ska kunna röra oss över nationsgränser utan större problem och utbilda oss och skaffa jobb i ett annat land. Varför har vi då så svårt ibland att öppna vårt samhälle för dem som behöver hjälp, stöd och uppmuntran? Hur skulle du själv vilja bli bemött i främmande land som svensk flykting?
Öppna upp Sverige och riv våra inre gränser!
Kristina Klempt
Ordförande Fp Väsby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar